Windows Vista vs Ubuntu (utseendemässigt)

Jag läste om följande Youtube-video på en annan blogg och tyckte den var snygg nog att även nämna här. Den visar de grafiska effekterna i Windows Vista och jämför med de effekter man kan få till Linux-varianten Ubuntu. Effekterna i Ubuntu fås med Compiz Fusion (http://www.compiz-fusion.org/), som kommer som standard i Ubuntu. Dock kan det kräva lite tålamod att få det att fungera eftersom man är beroende av kommersiella grafik-drivrutiner (ATI och NVIDIA, som också kommer med Ubuntu) som inte alltid håller så hög kvalitet. Det finns dock gott med råd på olika forum på internet för att få det att fungera. Har man tur med sin hårdvara fungerar allt från början.

Vad är bra och dåligt med Linux?

Det finns en hel del åsikter om vad som skulle vara bra och dåligt med Linux. En del av dessa kan betraktas som rena myter. Bland vanligt folk är Linux relativt okänt så informationen om vad Linux är bra till går oftast ryktesvägen från person till person. Linux är ju i princip utvecklat av en löst sammansatt folkrörelse med vissa kommersiella inslag som Red Hat, Novell och Canonical. I Finland finns det ännu ingen som gör reklam för någon ny Linuxversion i t ex TV. I detta inlägg tänkte jag rada upp en del av egenskaperna hos Linux; sådant som kunde intressera personer som funderar på att prova att använda Linux varianter som Ubuntu (http://www.ubuntu.com), openSUSE (http://opensuse.org) eller Fedora (http://fedoraproject.org/). Mera information om bl a Linux' bakgrund hittas i tidigare inlägg på denna blogg.

FÖRDELAR

1. Linux har öppen källkod och kommer med hundratals program som täcker de
flesta behov som en vanlig användare kan tänkas ha. Kända program som Mozilla Firefox och OpenOffice finns tillsammans med de allra flesta program tillgängliga för Linux (tusentals) samlade på särskilda servrar som enkelt nås med särskilda (synnerligen enkla) välj-och-installera gränssnitt.

2. Via ssh (Secure Shell) kan en Linux-dator nås från vilken annan dator som helst med en installerad ssh-klient. T ex från mobiltelefonen via programmet PuTTY. Linux är även från början designat för flera användare. Nya användarkonton för t ex tillfälligt bruk är mycket lätta att göra och ta bort.

3. Linux är en av de säkraste operativsystemen som finns i dag. Brandväggen är inbyggd och något man sällan behöver bry sig om. Designen av Linux är även mycket oinbjudande för eventuella datorvirus. Ingenting kan nämligen installeras utan användarens specifika lov och lösenord. Kända virus för Linux lär vara runt 20 till antalet -- alla är i dag oskadliggjorda. Jämför med de över 100 000 för Windows. De flesta Linux-användarna använder inget anti-virusprogram. Det behövs helt enkelt inte. Endast om man har en server kan det vara skäl att ha anti-virusprogram (det finns öppna sådana på servrarna) med tanke på eventuella Windows-användare.

4. Linux utvecklas mycket snabbt. Ny version av Ubuntu kommer t ex ut två gånger i året. Samma snabba takt gäller även för de flesta öppna program. Detta gör att det som var sanning för ett år sedan inte behöver vara det numera. En del människor påstår att Linux är för invecklat för experter och inget för vanliga användare. Det var kanske sant för 10 år sedan, men idag är det nog lättare att börja använda Linux än Windows för den datorovane.

5. Linux-communityn är stor och aktiv. Vill man ha hjälp är det oftast bara att googla. Hittar man inget finns det otaliga forum att fråga på.

6. Linux är mycket anpassningsbart. Kör man versioner som Xubuntu (http://xubuntu.org) eller Puppy Linux (http://www.puppylinux.org) på en gammal dator som Pentium III förvandlas den till rena rasermaskinen. Nackdelen är att bl a grafiken är nedskalad. Puppy Linux kommer med många egna nedskalade program. Damn Small Linux (http://www.damnsmalllinux.org/) är så litet att det kan köras direkt från en USB-nyckel. De första mobiltelefonerna med Linux som operativsystem väntas i höst. Nokias internettablet N810 har redan idag Linux.

7. Linux förstår Windows fil-arkitektur. Om man har både Linux och Windows installerat på en dator kan man från Linux enkelt komma åt filerna man har på Windows.

8. De flesta stora Linux-varianter, liksom de flesta större öppna program, har en gott stöd för en mängd olika språk -- inte minst svenska.

9. Det kan ju ännu nämnas att Linux i princip är gratis om man bara har tillgång till internet och en CD-brännare.

NACKDELAR

1. Linux kommer sällan färdigt installerat på en ny dator. I dagsläget vet jag bara om en modell med färdigtinstallerad Linux för vanliga användare i handeln. Detta betyder att det finns en liten risk att specialkomponenter på speciellt bärbara datorer inte fungerar. T ex vilolägesfunktionen, kortläsare och specialknappar.

2. Som Linuxanvändare har man sällan någon garanti att extern hårdvara som printrar och skanrar fungerar med ens operativsystem. Linux har dock ett väldigt brett stöd för olika hårdvara och personligen har jag sällan blivit besviken. En skanner från Cannon gick bl a inte att använda med Linux. Hewlett-Packard lär dock ha ett gott stöd för sina produkter och erbjuder drivrutiner för Linux. Så även Samsung. Webbkameror, WLAN- och grafikkort får bara bättre och bättre stöd. För mig har de fungerat utan problem senaste
åren, men alltid finns det någon med någon obskyr modell på hårdvara som inte stöds automatiskt av Linux. Det kan löna sig att ta en titt på internet före man gör sina inköp. Med Linux förinstallerad är det garanterat att allt på datorn fungerar med Linux.

3. Linux är långt ifrån standard på datorer för vanliga användare. Detta betyder att det finns få kommerciella program för Linux. T ex finns inte Photoshop för Linux. För användare med tålamod lär det dock gå att få bl a Photoshop att fungera även på Linux med hjälp av Windows-emulatorn Wine (Wine Is Not an Emulator).

VirtualBox

En virtualmaskin är ett program som simulerar en dator så att du kan köra ett annat operativsystem innanför det verkliga operativsystemet. T ex kan du installera Windows i en virtualmaskin på en linuxdator -- och tvärtom. Fördelen är att du inte behöver installera det nya operativsystemet på själva datorn och riskera att rådda till ditt egentliga operativsystem. Det är även lätt att ta bort en virtuell maskin när den tjänat sitt syfte. Nackdelen att köra en virtuell maskin är att man har två operativsystem som kräver minnes- och CPU-resurser. Man skall med andra ord ha en bra dator om man vill ha Windows som virtualmaskin på en Windows-dator.

Det finns flera olika program som kan skapa virtualmaskiner. Det program , jag tänker behandla här heter VirtualBox och har den fördelen att det finns en öppen version av programmet. VirtualBox hittas på http://www.virtualbox.org. VirtualBox är inte svårare att installera än vilket annat som helst Windows-program. För Linux brukar det finnas färdigt i repositorierna att ladda ner och installera med pakethanteren. När programmet är installerat väljer man att skapa en ny virtualmaskin och hur stor plats maskinen får ta på hårdskivan. Den "hårdskiva" som virtualmaskinen ser är en enda stor fil, vars storlek du bestämmer själv. För de flesta varianter av Linux behövs väl ungefär 4 GB minimi. Du får även välja hur mycket av arbetsminnet och grafikminnet som virtualmaskinen maximalt får använda. Det är ingen god idé att sätta någon av dem till 100 %. Speciellt Windows kan få problem om minnet tar slut.

När du startar din nya virtualmaskin kommer den att fråga efter installationsmedia. Sådana kan fås för alla Linuxdistributioner. Pröva t ex http://www.ubuntu.com. De kommer i s k iso-form. Dessa filer är en s k avbild som kan skrivas på en CD- eller DVD-skiva. För installation med VirtualBox krävs inte att man bränner avbilderna på skiva utan när VirtualBox frågar efter installationsmedia väljer man bara den iso-fil man vill installera ifrån. Med t ex Ubuntu kan du sedan välja att köra systemet "live", dvs hela operativsystemet laddas till arbetsminnet och ingen hårdskiva rörs. Inte ens den virtuella hårdskivan. Vill du installera systemet permanent som en VM väljer du det alternativet. Går något fel är det bara att ta bort VM och pröva på nytt. Ditt riktiga OS rörs ej.

Virtualmaskiner är alltså ett mycket trevligt sätt att pröva nya operativsystem och se hur de beter sig när man installerar dem utan att vara rädd för att något förstårs på datorn. Vad som troligen inte fungerar i en virtualmaskin är 3D-grafik och extern hårdvara som skrivare och dyligt. internet borde dock fungera.

Några öppna program jag kan rekommendera

Som tidigare nämnt, är floran av öppna program rätt så stor. Det finns tusentals av dem och kvaliteten varierar rätt mycket. Därför vill jag ge några exempel på öppna program av hög kvalitet som är nyttiga för det dagliga livet. Programmen borde finnas för Linux, Windows och Mac.

På http://www.mozilla.org hittar man webbläsaren Mozilla Firefox och e-postklienten Mozilla Thunderbird. Firefox är det som finns kvar av Netscape -- den webbläsare som dominerade i mitten av 90-talet. Netscape blev helt utkonkurrerad av Internet Explorer pga Microsofts genidrag att göra IE gratis. Netscapes motdrag var att gå steget längre och ge ut hela källkoden under det nya namnet Mozilla. Mozilla Firefox är sedan ett lättare och smidigare variant av Mozilla (Varken Mozilla eller Netscape utvecklas längre). Mozilla Firefox är en av de första riktigt framgångsrika öppna programmen. Inte minst pga av sin goda säkerhet och goda användarvänlighet. Firefox har idag ungefär 25 % av marknaden enligt http://www.w3counter.com/globalstats.php. I sammanhanget vill jag gärna rekommendera det fina plugin-programmet Flashblock (https://addons.mozilla.org/en-US/firefox/addon/433), som hindrar att alla flash-komponenter på en webb-sida körs automatiskt och därmed gör webbsurfing betydligt smidigare.

En annat tipps angående Firefox är att den kan fungera som en RSS-läsare. Webbsidor med RSS-funktion, har de fördelen att man kan prenumera på dem via en RSS-läsare, som berättar när något nytt har publicerats på ifrågavarande sida. Denna blogg har en RSS-funktion, som indikeras genom en liten gul symbol med vågor. Placeringen varierar med vilken webbläsare du använder. Den kan t ex vara i andressfältet, eller på balken längs ned. Genom att klicka på den kan man välja hur man vill prenumera på RSS-matningen. I Firefox kan man använda de s k aktiva bokmärkena. Själv använder jag internet-tjänsten Google Reader.

Mozilla Thunderbird är en avancerad, men ändå användarvänlig e-postklient. Den stöder IMAP och POP3, har ett mycket effektivt skärp-postfilter och stöder dessutom kryptering och signering av brev via en plugin.

Jag använder själv väldigt lite office-program, men många andra har använding för sådan. Det mest avancerade öppna office-sviten torde vara OpenOffice.org (http://www.openoffice.org). Sviten innehåller de vanliga delarna av en odffice-svit som ordbehandlare, tabellprogram, ritprogram, presentationsprogram m m. OpenOffice.org förstår OpenDocument format och i viss mån även MS Office format. Själv använder jag OO för att läsa MS Office filer när någon kommer på idén att skicka mig sådana. Vill man ha garanti på att mottagaren enkelt kan läsa dokument man skickar digitalt bör man konvertera dem till PDF-format, vilket OO också klarar.

Vill man ha ett avancerat ritprogram kan GIMP från http//:www.gimp.org rekommenderas. Det lär inte vara lika avancerat som Photoshop, men det torde vara avancerat nog för det mesta en amatör kan tänkas företa sig när han vill rita, redigera foton eller konvertera format på bilder. Vill man ha ett enkelt program att redigera foton, kan jag rekommendera Googles Picasa (som inte är öppet, men nog gratis). Det är enkelt nog att använda för att man faktiskt skall orka redigera sina foton. GIMP har dock mera funktioner.

Hur hittar man öppna program?

När man väl har insett fördelarna med öppna program, inställer sig frågan var man får tag på dem och rätt ofta vad de överhuvud taget heter.

I Linux är det rätt enkelt. Det är bara att gå till pakethanteraren och välja ett program från listan. Helt problemfritt är det dock inte där heller. Oftast finns det fler att välja på och att börja prova alla kanske inte alltid är det mest effektiva sättet.

Det bästa sättet, enligt min erfarenhet, att hitta öppna program (för alla plattformar) är genom Wikipedia (http://en.wikipedia.org). Wikipedia finns på svenska också, men den engelska versionen tenderar att vara mer uppdaterad. En bra sida att börja leta efter öppna program på är sidan

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_open_source_software_packages.

Om man söker en öppen motsvarighet till ett stängt program är det enklaste sättet att söka på Wikipedia på det stängda programmet. I artikeln finns sedan oftast en avdelning "See also", var man blir hänvisad till alternativa program. Sök t ex på "MS Publisher". Under "See also" hittar man länken till artikeln "List of desktop publishing software". När man går till den hittar man bl a en avdelning Free/open source med en länk till det öppna programmet Scribus.

Problemet är för det mesta inte att det inte skulle finnas öppna program som motsvarar ungefär det man vill ha utan det finns väldigt många och man vet inte vilket av dem som är det bästa för ens behov. Väldigt ofta kan man hitta artiklar på Wikipedia som jämför olika program av samma typ, vilka är guld värda i sammanhanget. Ett annat tips är att se på versionsnumret. Är det under noll, betyder det att programmet inte anses helt färdig ännu. Det kan nog vara stabilt och funktionsdugligt, men saknar ännu många önskvärda funktioner. Program med högre versionsnummer är alltså troligen bättre än de med lägre nummer. Också kan det löna sig att se på när senaste versionen kom ut. Var det väldigt länge sedan en ny version kom ut, är det troligt att utvecklingen av programmet har stannat och sådana program är det bäst att undvika -- man vill inte vara beroende av ett program som alla andra har övergett.

Sage 3.0 ute!

Program som Maple, Matlab och Mathematica (s k CAS, Computer Algebra Systems) är mycket bra när man vill göra symboliska beräkningar med en dator. De klarar av att integrera och derivera symboliska uttryck, lösa differentialekvationer, vanliga ekvationer, rita grafer och mycket mera. problemet med dessa nämnda kommersiella program är dock att de kostar flera hundra euro att skaffa. Dock kan jag glädja alla med att det finns ett fullvärdigt alternativ med öppen källkod. Detta program heter Sage och kan laddas ner från http://sagemath.org. Det klarar av det mesta som de andra kommerciella programmen och ibland är det t o m snabbare än de andra på vissa beräkningar.

Utveklingen av Sage började 2005 av William Stein, som idag är associative professor på University of Washington. I dag har han sällskap av många andra utvecklare och utvecklingen går mycket snabbt. En ny version kommer ut ungefär varannan vecka. Förra året kom det ur 60 versioner. I dag kom version 3.0 ut.

Sage går att använda på Linux, Mac och Windows. För Windos används en virtualmaskin, vilket gör installationen aningen mer komplicerad. Detta kommer att förändras i framtiden, då Microsoft har gett finansiellt stöd åt Sage-gruppen för att porta Sage till Windows. Även Google har gett bidrag för Sages utveckling. Vill man inte direkt installera Sage på sin egen dator finns det en möjlighet att använda Sage över internet på Sages hemsida. Man behöver bara skapa sig ett användarnamn och välja ett lösenord -- det hela är helt anonymt. Sen kan man logga in på Sage-servern och göra sina beräkningar, som kan sparas eller laddas ner till den egna datorn för kommande behov.

Den stora fördelen med ett CAS med öppen källkod ur vetenskaplig synvinkel är att alla uträkningar kan granskas ner till kodnivå, vilket inte är möjligt på stängda kommersiella program. Dessa är i princip svarta lådor som tar inmatning och matar ut i andra ändan, utan att man vet vad den gjort däremellan. Med Sage är hela processen öppen för granskning. Därtill kan Sage också använda sig av andra öppna program, som direkt kan implementeras i Sage tack vare principen med öppen källkod. Detta har Sage också gjort och Sage innehåller fler än tio andra program som alla kan styras med gemensam syntax. Passande nog är Sages motto: "Building the car, not reinventing the wheel".

Filformat.wtf - vilket skall man välja?

Säg att du vill börja skriva dagbok på en dator. I vilket format skall du skriva din dagbok i för att det skall vara möjligt ännu om femtio eller kanske hundra år att läsa den?

Helt säker på att det format man väljer är läsbart om femtio år kan man aldrig vara. Ingen vet hur framtiden ser ut. Säkrast är troligen att printa ut allt, men det är ju inte helt praktiskt och kanske inte ens ändamålsenligt för alla sorts dokument. Du kan ju ha en videodagbok. Problemet med långvarig läsbarhet gäller förstås inte bara dagböcker, utan alla sorts filer man sparar i digital form: bilder, musik, filmer, databaser, dokument, med mera, med mera. Projekt Gutenberg,

http://www.gutenberg.org, som strävar efter att digitalisera klassiska böcker och sätta dem på nätet, fritt tillgängliga för alla, har löst problemet genom att spara alla böcker i det enklast möjliga formatet -- vanliga textfiler. Med det formatet är all text i samma storlek och varken fetstil eller kursiv stil är möjligt. Bilder kan man glömma. Det är alltså ett mycket primitivt format, men det gör sannolikheten större för att det skall vara läsbart även i framtiden. För vanliga användare duger oftast inte denna lösning.

Filformat kan delas in i tre olika grupper: kommersiella stängda, kommersiella öppna och icke-kommersiella öppna format. Man kan enkelt säga att kommersiellt stängda format är de man borde undvika, icke-kommerciella öppna format de man borde använda och kommersiella öppna format en bra kompromiss. Problemet med kommersiella stängda format -- som exempelvis .doc och .xls -- är att de är och gör dig beroende av företaget som äger formatet. När företaget slutar stöda formatet eller går i konkurs sitter man i värsta fall med en massa filer man inte kan läsa mera.

Kommersiella öppna format är format som ägs av ett företag, men har gett ut specifikationerna för formatet, så att andra kan göra program som kan läsa formatet eller producera filer i formatet. Exempel på ett kommersiellt öppet format är .pdf. Risken med denna sorts format är att företaget stänger formatet igen eller gör förändringar i formatet som det inte berättar om. Vad gäller pdf-formatet tror jag att denna risk är rätt liten, men det lönar sig förstås alltid att tänka på dessa saker när man väljer sina format.

Icke-kommersiella öppna format har en öppen dokumentation och kan inte stängas. Det är fritt fram för vem som helst att göra program som använder sig av formatet. Detta betyder att om mitt i allt finner att det inte finns något program för din dator-plattform som kan läsa din farmors dagbok, så kan du i värsta fall göra ett läsningsprogram själv -- eller beställa programmet av någon annan. Med ett stängt format är detta inte möjligt utan ägarens tillstånd -- om ägaren ännu ens existerar eller kommer ihåg specifikationerna! Exempel på icke-kommersiella öppna format är Portable Network graphic (.png), Joint Photographic Expert Group (.jpg / .jpeg) ( .mpeg2), eXtensible Markup Language (.xml), Scalable Vector Graphic (.svg) och inte minst OpenDocument-formatet.

Valet av filformat och i förlängningen vilket program man skall använda för större projekt (som t ex dagböcker, arkiv, bild/fotografi-arkiv, musikbibliotek) är alltså av stor vikt. Portabilitet och användarvänlighet är också att tänka på. Har formatet de egenskaper jag vill ha? Att det är lätt att omvandla formatet till andra format är en garanti för att man skall kunna hålla sina filer i ordning.

Mer om ämnet hittas på

http://en.wikibooks.org/wiki/Choosing_The_Right_File_Format/Formats.