2000 program för Ubuntu

Det antyds ibland att programutbudet för Linux skulle vara dåligt. När det gäller kommersiella program är det förmodligen sant (jag har inte haft något större behov av att undersöka det kommersiella utbudet). Program som MS Office och PhotoShop är inte designade för Linux och är man beroende av just de programmen till den grad, att de alternativa program som fungerar på Linux inte duger, har man det problematiskt. Faktum är dock att det finns en otroligt rik flora av program för Linux och även om man kan hitta många av dem via Wikipedia och andra sidor på nätet, har det inte funnits någon bra sammanställning på Linux-programmen. Dock hittar man nu en sådan på http://appnr.com, som listar knappt 2000 program för Ubuntu Linux.

Appnr.com listar programmen kategorivis och erbjuder även en kort beskrivning av programmen, vilket kan vara mycket nödvändigt då många -- skärkilt nya användare -- knappast känner till namnen på de flesta program. Har man Synaptic intallerad (standard på Ubuntu) är det även bara att klicka på install-knappen för ett program för att automatiskt ladda ner programmet från Ubuntus servrar (repositorier) och installera det med Synaptic. Även trejdepartsprogram som inte finns på Ubuntus servrar, som t ex Skype, Google Earth och Picasa finns i listan, men med skilda instruktioner om hur de skall installeras.

Det kan kanske nämnas att detta ingalunda är alla program som kan installeras på Ubuntu, utan bara en lista de program som kan räknas som standardprogram för Ubuntu -- de som är lätta att installera (ungefär en knapptryckning i allmänhet) och håller en hög standard.

Historien om Linux och öppen kod i videoform

Kanske en och annan känner till den redan, men The code, som kan hittas på Google Video, är en såpass fin dokumentär att det är värt att speciellt omnämna den. Videon handlar om hur Linux kom till och om hur Richard Stallman före det hade startat rörelsen för öppen källkod. Många av de kända namnen inom öppen-kod-rörelsen, som Richard Stallman, Linus Tordvalds m fl, interjuvas, men trevligt nog även Linus mor och far. Roligt att se är också klippen från finländska TV-nytts inslag från lanseringen av Linux 1.0 13.3.1994. Dokumentären ungefär en timme lång och gjord av Hannu Puttonen från Finland. Språket är engelska, men just denna version har svensk textning.

Vikten av statistik

För alla projekt är det viktigt att kunna avgöra hur framgångsrikt det är. När det gäller programvara är förstås användbarheten ett mått på framgång. Fungerar programvaran för det som den är tänkt till är det en klar framgång i just den användarens ögon. I ett ekonomiskt perspekt mäts framgången i hur många som köper programvaran. Apple och Microsoft kan enkelt se hur många som har köpt deras respektive programvararor och räkna ut hur hur stor marknadsandel de innehar. När det gäller öppna program är antalet användare också ett mycket viktigt mått på framgång, men eftersom få köper t ex den öppna webbläsaren Firefox från butik är det svårt att säga hur många som egentligen använder Firefox eller annan öppen programvara. Firefox kan dessutom laddas ned från många ställen så inte ens Mozillas egen serverstatistik ger hela sanningen. Piratkopiering av kommersiella produkter och det faktum att många köpta versioner av Windows snabbt blir utbytta mot Linux gör att inte heller försäljningsstatistiken inte ger hela sanningen för den faktiska användarstatistiken.

När det gäller operativsystem och webbläsare finns det ett rätt bra sätt att få användarstatistik. Detta genom att alla webbläsare ger de sidor de besöker information om vilken webbläsare, vilket operativsystem och vilken skärmresolution användaren har. Dessutom anger besökarens IP-adress vilket område som besökaren kommer från. Det finns en del tjänster som samlar in denna statistik som Net applications och W3counter men den information de givit ut gratis har varit begränsad. Helt nyligen lanserade dock den tredje av de stora analysföretagen StatCouter.com en gratistjänst där de publicerar sin statistik med fem dagars mellanrum för hela världen och även för varje land och varje kontinent skilt. Denna tjänst hittas på http://gs.statcounter.com.

Om man ser på statistiken för Finland ser man att Mozilla Firefox har med alla versioner sammantaget 50,4% av marknaden, Internet Explorer 41,77%, Safari 3,59%, Opera 3,1 % och Chrome 0,84%. Ser man på de olika versioner skilt (bilden ovan), ser man stora skillnader i användarantalet för helger och vardagar. Folk tenderar att använda Firefox mera hemma och Internet Explorer mera på arbetsplaterna. Speciellt ser man att IE 6.0 har en betydligt större användarandel på vardagarna, vilket med all önskvärd tydlighet visar att hemanvändarna har betydligt enklare att hänga med i utvecklingen än företag med ofta centralstyrd program-policyn. IE 6.0 är som webbläsare en säkerhetsrisk för användaren och den klarar inte av moderna webbstandarder. Till och med Microsoft uppmanar användare att övergå till IE 7.0.

Vad användarandelen för Linux angår, kan man se att den för Finland är 2,45%. För hela världen 0,66%. Ser man på ovannämda W3counter, mäter de Linux marknadsandel till 2,13% för hel världen och Net Applications mäter detsamma till 0,88%, så någonstans i den trakten ligger sanningen. Siffrorna verkar kanske inte vara så stora, men det är ändå miljoner användare, det är frågan om. Det viktigaste är ändå att man kan se att skaran av Linux-användare blir större år för år enligt alla tre webbstatestiktjänster.

Det framgår inte från StatCounters sida från hur många besök och från vilka hemsidor som datat är samlat, så man kan egentligen bara jämföra med de andra likande tjänsterna för att avgöra hur tillförlitlig statistiken är. man ser på en del länders statistik att den varierar kraftigt, vilket är ett säkert tecken på att data mängden är allt för liten för att vara helt tillförlitlig. Ser man t ex på Antarktis är marknadsandelen 100 % för Linux ena dagen, medan nästa ger 100% åt Windows XP.

Det är mycket glädjande att StatCounter nu publicerar sin statistik, vilket kommer att vara en mycket viktig resurs för opensource-rörelsen. Det är personligen mycket glädjande att se att en öppen webbläsare som Firefox innehar en överlägset ledande position i Finland. I Sverige är Firefox konstigt nog inte lite stark, utan IE 7.0 är den ledande. Jag får bara konstatera att vi i Finland tycks vara mer ledande än Sverige när det gäller öppen källkod, men så råkar ju också Linux vara en finländsk uppfinning.

KDE 4.2

Den 27 januari kom senaste versionen av KDE ut med versionsnumret 4.2. KDE har med 4.x-serien under det senaste året blivit helt omgjort från grunden med alla program omskrivna och med helt ny design, som i mitt tycke gör KDE till den mest innovativa skrivbordsmiljön för närvarande.

KDE är alltså en skrivbordsmiljö liksom GNOME. Det kan i detta skede vara skäl att förklara vad en skrivbordsmiljö är. Kort sagt är det den grafiska miljön med skrivbord, fönster och knappar som kallas skrivbordsmiljö. Windows var en skrivbordsmiljö fram till 3.1. Man måste till och med starta den skilt från kommandoraden med "startwin". Nuförtiden startar Windows skrivbordsmiljö automatiskt när du startar datorn och så är systemet i de flesta Linux-systemen också.

Till skillnad från Windows, så kan man i Linux välja mellan flera skrivbordsystem. Det är i praktiken två som dominerar: GNOME och KDE. Ubuntu använder GNOME som standard, medan Kubuntu använder KDE (Kubuntu och Ubuntu är annars precis samma sak). I OpenSUSE och Fedora väljer man själv vilken miljö man vill ha när man installerar. Man kan även installera båda om man har tillräckligt med utrymme på hårdskivan. I Ubuntu installerar man KDE genom att installera paketet kubuntu-desktop. Har man båda miljöerna installerade kan man välja när man loggar in på datorn vilken miljö man vill ha. Praktiskt om man är flera användare med olika smak på samma dator.

Skrivbordsmiljön bestämmer hur skrivbordet ser ut och hur fönstren och alla dess knappar och andra standard-effekter skall se ut. Det är skrivbordsmiljön som gör att allt ser enhetligt ut. KDE och GNOME har var sitt bibliotek som bestämmer utseende på program och dessa bibliotek får sen användas av i princip vilka program som helst för att kunna se ut som ett "KDE-program" eller "GNOME-program". En del program som Firefox gör det inte och sticker lite ut utseendemässigt.

Till KDE- och GNOME-projekten hör en lång lista med program som använder respektive bibliotek. När man installerar något av dem installeras även automatiskt det bibliotek som det beror av. Det vill säga, använder du GNOME och installerar ett KDE-program kommer KDEs bibliotek att installeras och vice versa. Detta är bra att känna till om man har lite utrymme som t ex på en minidator. Programmen som hör till GNOME och KDE har väldigt centrala funktioner som e-post, webbläsning, kontorsprogram bildvisning m m, och har fördelen av att vara väl integrerade i varandra och i respektive skrivbordsmiljö. KDEs program brukar namnges med ett malplacerat K som i Kmail (e-post), Kontakt (samlingsprogram för kalender,e-post och adressböcker m.m.), Konqueror (webbläsare), Amarok (musikspelare), Koffice (kontorssvit) och Kopete (IM-klient) (se längre lista här). GNOME har sin egen familj med program med motsvarande funktioner. Alla program går dock utmärkt att använda i både KDE och GNOME.

KDE 4 bjuder på många nyheter jämfört med föregångaren KDE 3.x. Bland annat har man infört vektorgrafik i stället för bitmap-grafik. Jämför Vista med XP, där motsvarande förändringhar skett. Vektorgrafik betyder att alla fönster och ikoner är helt skalbara. Vill du att Firefox-ikonen täcker halva skrivbordet är det nu helt möjligt. Vidare har man i KDE infört s k kompositeffekter (genomskinliga fönster, fladdrande fönster, uppradning av alla föster förminskade bredvid varandra så att man lätt kan välja mellan dem m m.) som finns även i Vista och Mac OS X. Dock är kompositeffekter faktiskt något som kom först till Linux, utvecklade i ett projekt som hette Compiz av en utvecklare på Novell. Sedan införde Mac OS X dem och sedan kom de även i Vista. I GNOME får man samma effekter, men man måste installera ett skilt program (som är färdigt installerat i Ubuntu) som heter Compiz Fusion. I KDE 4 valde man att integrera effekterna direkt i skrivbordsmiljön. Detta är antagligen en orsak till att KDE tar mindre utrymme än GNOME+CF.

Skrivbordet i KDE 4 är till funktionen helt omgjort så att det inte mera är ett ställe att dumpa ikoner och filer (men man kan nog få tillbaka den traditionella stilen om man vill), på samma sätt som XP. I stället fungerar ytan mera mångsidig som en instrumentpanel med miniprogram av olika sorter. Liknande som de som finns för Mac OS X. De kan visa vädret, tiden, utrymme på hårddisken m m. En speciell skrivbordsapplikation visar innehållet i en valbar mapp och fungerar som det gammalmodiga skrivbordet där du kan dumpa filer. Det fina är att du kan ha många sådana mapp-applikationer samtidigt på skrivbordet.

En annan sak som gör KDE helt unikt bland skrivbordsmiljöer är implementeringen av NEPOMUK. NEPOMUK är ett socialt sematiskt skrivbordssystem och är finansierat av Europeiska unionen. Idén med sematiska skrivbord är att ta tillvara all metadata för alla filer som t ex etiketterna för musikfiler (artist, sångnamn, m m.) och bilder, men också införa möjligheten för användaren att sätta in egna etiketter och kommentarer för godtyckliga filer. Dessa etiketter är sedan sökbara. KDE har ett inbyggt filsökningssystem (Strigi), som indexerar alla filer i hemmappen och skall göra det enkelt och snabbt att hitta filer. Alltså ett liknande system som Google Desktop, men GD förstår sig inte på Nepomuks etiketter (ännu i alla fall). Etiketterna gör det mycket enklare att hitta just de filerna man vill ha eftersom sökmotorn har mer information om filerna att gå efter. Det bör sägas att NEPOMUK och skrivbordsökningen ännu är mycket nya funktioner och inte är helt perfekta i sin funktion ännu, men dock mycket lovande.

Det är onödigt för mig att gå igenom precis allt nytt i KDE 4.2 här, eftersom det absolut bästa sättet är att pröva KDE själv. En mycket utförlig presentation med bilder och videor hittar man här.